ArbetarInitiativets kandidater
- Ingrid Eriksson, kommunfullmäktigeledamot, Umeå
- Peter Widén, metallarbetare, Eskilstuna
- Kristina Martinsson, studerande, Lund
- Kaan Özsan, bilarbetare, Göteborg
- Johanna Evans, Sänk Rasismen, Luleå
- Ronny Åkerberg, lärare, Malmö
- Agnes Callewaert, socialarbetare, Hägersten
- Mattias Bernhardsson, kommunfullmäktigeledamot, Haninge
- Elin Gauffin, hyresaktivist, Stockholm
- Christer Lindsjö, metallarbetare Volvo Lastvagnar,Göteborg
- Gunvor Karlström, journalist Internationalen, Bandhagen
- Erik Sjöberg, tågförare, miljöaktivist, Bromma
- Sigbritt Herbert, lärare, Östersund
- Kjell Pettersson, journalist, Internationalen, Stockholm
- Gunilla Leijon, barnskötare, Södertälje
- Fernando Pacheco, ekonom, Kista
- Lucia Collazos, barnskötare, Rinkeby
- Per Johansson, tågförare, Stockholm
- Elisabeth Carlsén, tvätteriarbetare, Boden
- Sixten Snell, gruvarbetare, Kiruna
- Rebecka von Schantz, butiksanställd, Malmö
- Jonas Brännberg, kommunfullmäktigeledamot, Luleå
- Tamineh Mam Mustafa, undersköterska, Göteborg
- Kristofer Lundberg, västredaktör Offensiv, Hammarkullen
- Ellen Söderblom Saarela, stud/ungsocialist, Hägersten
- Anders Svensson, IT-tekniker, bloggare, Göteborg
- Lina Törnblom, ordförande Elevkampanjen
- Roger Engvall, sopåkare, Haninge
- Virpi Palmunen, personlig assistent, Skarpnäck
- Hans Bergstedt, programkonstruktör, Sundsvall
- My Åhman, studerande, Örebro
- Per Johansson, sjuksköterska, Sundsvall
- Olga Bruce, pensionär, Täby
- Torvald Zakrisson, metallarbetare Saab, Linköping
- Märta Lund, personlig assistent, Gävle
- Göran Kärrman, reparatör och miljöaktivist, Kista
- Manne Frisk, metallarbetare, Köping
- Maria Sundvall, läkare, Tullinge
- Ammar Khorshed, asylaktivist, Lund
- Inger Callewaert, pensionerad lärare, Lund
- Andreas Nyman, spårvagnsförare, Årsta
- Katja Raetz, sjuksköterska, Nynäshamn
- Bilbo Göransson, barnskötare, Hässelby
- Gudrun Åhslund, försäkringsanställd, Sundsvall
- Jan Hägglund, norrlandsredaktör Offensiv, Umeå
Kandidat nr 1: Ingrid Eriksson, kommunfullmäktigeledamot, Umeå
- Jag heter Ingrid Eriksson, är 50 år och bor i Umeå. Jag kommer ursprungligen från det röda Norrbotten där jag blev politiskt aktiv 1975. Då gick jag med i SSU i Boden och engagerade mig bland annat mot diktaturen i Spanien. En annan viktig fråga var då precis som idag – kampen för jobben och för att människor även i glesbygd och i norra Sverige skulle ha en framtid. Jag engagerade mig också tidigt i Offensiv, det som senare blev Rättvisepartiet Socialisterna. Vi tyckte då att det behövdes en opposition inom sossarna mot högervridningen.
- Idag är det ju uppenbart att socialdemokratin inte längre är nåt arbetarparti och att vänsterpartiet har blivit en lydig svans till (s). Därför behövs det ett initiativ som ArbetarInititiativet som kan ge röst åt all den ilska som finns ute på arbetsplatser och i bostadsområden. Ett antikapitalistiskt alternativ som är motståndare till EU.
- Min egen erfarenhet av parlamentariskt arbete är att jag har suttit i kommunfullmäktige för RS sedan 1994 och även i Socialnämnden under en mandatperiod. Många trodde att vi snabbt skulle bli som alla andra när vi kom in i fullmäktige, men vi har bevisat att så blev det inte. Vi tar inte emot några arvoden för egen del och tar inte hellre emot andra förmåner, som julluncher t ex.
-Istället har vi hjälpt personal inom äldreomsorgen att organisera punktstrejker mot nedskärningar och kämpat tillsammans med lokalvårdarna mot försämrade arbetsvillkor. Vi har gjort hundratals arbetsplatsbesök och försökt ta frågor från arbetsplatserna in i kommunfullmäktige. Det sättet att jobba tycker jag borde vara lite av en modell om ArbetarInitiativet kom in i Europaparlamentet.
- Den viktigaste frågan idag, både lokalt och globalt tycker jag är att försvara jobben, både inom privat och offentlig sektor. Just nu pågår den värsta krisen sedan 30-talet och massarbetslöshet hotar. Samtidigt fortsätter aktieägare och banker att håva in miljarder. Se bara på hur Volvos aktieägare får 4 miljarder samtidigt som man lägger nya varsel. Jag vill kämpa för att krisen ska betalas av spekulanterna – inte av arbetare och pensionärer! Här i Umeå är det nu på gång nya brutala nedsärningar inom omsorg och skola – samtidigt vill kommunledningen fortsätta med sina skrytprojekt. De vill t ex satsa 100 miljoner på att Umeå ska bli Kulturhuvudstad 2014. Vi är det enda parti i fullmäktige som sagt nej till den satsningen. Vi kommer nu försöka bekämpa nya nedskärningar, tilsammans med personal, anhöriga och brukare.
- För mig ger ArbetarInitiativet hopp inför framtiden. Vi måste samla alla goda krafter och visa att det går att göra motstånd – det går att bekämpa varsel, nedskärningar och privatiseringar. Men det krävs kamp – strejker, demonstrationer, ockupationer. I förlängningen behövs ett nytt stort arbetarparti och jag hoppas att ArbetarInitiativet kan vara ett steg på väg mot detta. En röst på ArbetarInitiativet är därför en röst för att det behövs ett nytt kämpande parti som står på låginkomsttagarnas sida. Jag tror valet blir intressantare för många om man kan visa att det inte bara handlar om att rösta 7 juni, det handlar om ett mer långsiktigt projekt -att bygga upp en motståndsrörelse mot orättvisorna och att själv bli aktiv.
Kandidat nr 2: Peter Widén, metallarbetare, Eskilstuna
Född 1949 i Eskilstuna. Gick med i SSU 1963. Lämnade Socialdemokratin 1967. Aktiv i Vietnamrörelsen på 60-talet. Fackligt aktiv som metallarbetare inom verkstadsindustrin sen 1973. Har jobbat på Volvo CE i Eskilstuna sedan 1981. Blev medlem i den organisation som idag heter Socialistiska Partiet 1973.
Har jobbat i olika sammanhang för solidaritet med den revolutionära kampen i Latinamerika. var aktiv i SAMCA, solidaritetsrörelsen för kampen i el Salvador, Nicaragua och övriga Centralamerika under 80-talet. Är i dag medlem i Svensk-kubanska föreningen och arbetar också för den revolutionära processen i Bolivia.
Hoppas att ArbetarInitiativet kan bli en del i arbetet med att skapa ett nytt ledarskap för arbetarklassen som kan ersätta den privilegierade byråkrati som idag kväver all arbetarkamp.
Kandidat nr 3: Kristina Martinsson, 25 år, studerande, Lund
- Hej och vad kul att du som läser detta har hittat ända hit! Då förmodar jag att du liksom jag också funderar på hur vi kan skapa ett samhälle som i 
grunden skiljer sig från dagens. Jag tror att vi båda är trötta på att politik ska vara något som rika typer i Stockholm sysslar med för att gynna sig själva.
- Därför ska jag berätta lite om mig själv och hur jag ser på politik. Jag är för tillfället student och pluggar sociologi, men har jobbat som personlig assistent i flera år. Allra viktigast idag under den ekonomiska krisen tycker jag är att vi bygger breda och nytänkande radikala rörelser. Det är därför jag ställer upp som kandidat för ArbetarInitiativet, inte för att det är viktigt att jag blir vald, utan för att kampanjen kan ge rörelsen en skjuts i rätt riktning mot ökad organisering och medvetenhet.
- Jag tror att vi i samarbete med den europeiska antikapitalistiska rörelsen, med franska NPA i spetsen, har framtiden framför oss. Vad jag helst vill är därför också att du tillsammans med oss organiserar dig för den fråga som du själv brinner för!
- Min egen politiska intressegrund är ganska bred men bygger på en hållning där jag tveklöst går i försvar mot olika sorters förtryck. På europeisk nivå idag måste vi definitivt skapa betydligt starkare sociala trygghetssystem och stärka den fackliga organiseringen internationellt. Jag anser bl.a. att det är en absolut nödvändighet att införa amnesti för alla de papperslösa som idag är helt rättslösa i det europeiska samhället och vill även införa öppna gränser. Andra viktiga frågor är kvinnors rätt till ex. fri abort och att utöka hbt-personers rättigheter.
- Något jag däremot inte skulle göra i Bryssel är att flasha runt i limousine och käka lyxmiddagar på din bekostnad. Jag tror det är väldigt viktigt att man lever både som man lär och som sina väljare för att inte fjärma sig från verkligheten.
Kandidat nr 4: Kaan Özsan, bilarbetare, Göteborg
- Jag jobbade inom bilindustrin senaste två och ett halvt åren och har sett försämringar under de goda tiderna och massiv slakt på jobben när nu är det krisar sig i hela ekonomin och i synnerhet bilindustrin.
- Under de goda tiderna har agerade inte fackföreningarna utan man har med hatten i 
hand bugat för kapitalisterna och storföretagen. När nu kapitalisterna tvingar oss arbetare att betala deras kris som de själva bär ansvaret för, är fackföreningarna ännu tystare. Man har till och med tagit beslut över huvudet på medlemmarna om lönesänkningar och andra försämringar som inte ger garantier för att rädda jobben.
- Hittills har drygt 7600 personer varslats inom bilindustrin. Volvo har sparkat en tredjedel av sin bemanning, Saab som befinner sig i rekonstruktion lever för dagen och kan inte planera för framtiden, Volvo AB varslar tusentals arbetare, men delar samtidigt ut motsvarande 10,000 årslöner till aktieägarna medan facket inte ens reserverar sig.
- Jag och mina arbetskamrater har gjort två upprop och protestaktioner mot fackets passivitet när det gäller att rädda jobben och sveket om lönesänkningen. Vi har även mobiliserat till flera torgmöten om jobben och lönerna och demonstrerat för jobben och mot fackets passivitet. Jag ställer upp i Arbetarinitiativet för det är det enda alternativ som manar folkets massa till kamp för att rädda jobben i alla branscher, både privat och offentlig sektor. Arbetarinitiativet är ett alternativ i EU-valet som sätter sig mot dagens arbetarfientliga nyliberala – det är självklart för mig att ställa upp.
Kandidat nr 5: Johanna Evans, Sänk Rasismen, Luleå
- Kampen för jobben är avgörande, och en oerhört viktig fråga för ungdomar. 2008 var en femtedel av ungdomar mellan 15 och 24 år arbetslösa, och när det varslas är det 
ungdomar som får gå först.
- Att allt fler ungdomar inte klarar av sin skolgång är en följd av de nedskärningar som ägt rum i skolan de senaste åren. Med krisen så hotas den offentliga sektorn ytterligare, och regeringens krispaket till kommuner och landsting är alldeles för litet och kommer för sent!
- I Luleå ska 400 tjänster bort inom skolan 2011, vilket är ungefär var tionde anställd! I Luleå kommun har Socialdemokraterna egen majoritet, vilket bevisar behovet av ett verkligt alternativ som säger nej till nedskärningar i offentlig sektor och istället står för en upprustning av vård, skola och omsorg. Det är en av de frågor vi i Rättvisepartiet Socialisterna i vinter drivit kampanj för.
- Klimathotet är en annan brännande fråga. Det behövs massiva satsningar på ny infrastruktur och miljöinvesteringar. Att bygga Norrbottniabanan tillsammans med energieffektiviseringar och hållbar energiproduktion är nödvändigt för klimatet, och skulle dessutom skapa massor av jobb.
- Men istället så ger regeringen pengar till bankerna, satsar på vägbyggen och applåderar Vattenfalls köp av det holländska energibolaget Nuon som i princip bara producerar el med kol och gas.
- AI är ett steg i rätt riktning mot att bygga ett verkligt alternativ, en politisk röst för arbetare och ungdomar.
Kandidat nr 6: Ronny Åkerberg, lärare, Malmö
- Ett hoppfullt alternativ. Det som gör just det här EU-valet intressant för min del är att det nu för första gången existerar ett europeiskt anti-kapitalistiskt alternativ att lägga sin röst på. Nu finns en framväxande yttervänster, inte minst i Frankrike, som kan komma att använda en kandidatur som en kraftfull tribun för radikala arbetarkrav.
- Detta är något nytt och det ger också det nybildade ArbetarInitiativet i Sverige möjlighet att vara en del av en större rörelse mot kapitalistisk kris och för ett hoppfullt motstånd med perspektiv framåt på grundläggande samhällsförändringar.
- Jag gick nyligen med i Socialistiska partiet. Arbetar som lärare och var innan dess industriarbetare i många år. Jag grundlade min socialistiska uppfattning under sextiotalet och har under lång tid följt vänsterns utveckling. Har alltid haft en grundläggande optimistisk syn på kraften i den socialistiska politiken, men det som hänt på sistone har stärkt min tro på möjligheterna för konkret uppbyggnad av nya arbetarpartier och reorganisering av arbetarrörelsen underifrån.
Kandidat nr 7: Agnes Callewaert, socialarbetare, Hägersten
- Jag är snart 33 år och socialarbetare. Antirasism, feminism och bygget av vår gemensamma välfärd är de frågor jag i mitt politiska liv lagt mest kraft på. Jag är medlem i Socialistiska Partiet.
- Jag arbetar som samordnare inom omsorgen för funktionshindrade. Brukarna utsätts ofta diskriminering av olika slag och måste kämpa för sina lagstadgade rättigheter, vare sig det handlar om rätten till resurser eller rätten till självbestämmande. Som personal inom våra verksamheter vet man att arbetet innebär stora krav och ständiga utmaningar samtidigt som statusen är låg när det kommer till lönen. Bygga en bil, reparera en dator eller administrera finanser är mycket högre värderat och prioriterat i dagens samhälle än att ge funktionshindrade stöd för att leva ett gott liv.
- Ett ekonomiskt och politisk system som ser ut på detta sätt kan jag aldrig acceptera. Miljontals människor utanför Europa inte har mat för dagen, och de som försöker ta sig till EU dör i tusentals på vägen hit, samtidigt som EU:s ekonomi är helt beroende av alla de papperslösa personer som arbetar för slavlöner utan rättigheter och skydd.
- Genom att kandidera för ArbetarInitiativet vill jag bidra till att samla alla antikapitalistiska krafter, människor och rörelser för att tillsammans kämpa för ett annat samhälle. I flera länder i Europa formerar sig nu antikapitalistiska partier och organisationer inför valet. Vi arbetar tillsammans med dem. Samhället kan organiseras efter människornas och planetens behov. Genom att fördela makt och resurser på ett annat sätt kan vi åstadkomma helt andra resultat. ArbetarInitiativet är en röst för alla som inser att samhället i denna form kan inte fortsätta och vi kan bygga något annat.
Kandidat nr 8: Mattias Bernardsson, kommunfullmäktigeledamot, Haninge
Det var Mattias som utsattes för mordförsök från en grupp nazister i slutet av mars. Tre nazister angrep honom med kniv och knogjärn när han var på väg hem till en kamrat. Mattias kämpade emot och de flydde sedan i en väntande bil. Mattias fick åka ambulans till Södersjukhuset där man konstaterade hjärnskakning, men som tur var inget allvarligare. Mordförsöket var helt tydligt en planerad attack. Dagen innan hade han och en kamrat, Joel Eriksson, angripits av nazister när de var på väg från en demonstration mot USA:s ockupation av Irak.
- Jag valdes in för Rättvisepartiet Socialisterna i kommunfullmäktige i Haninge kommun i valet 2006. Våra viktigaste frågor var dels bättre villkor och löner för de lågavlönade kommunanställda, de flesta kvinnor, dels kamp mot rasismen. Haninge var efter valet 1998 ett av sverigedemokraternas fästen, den här gången var det en av de få kommuner där sd inte ökade. Vi tog två mandat, de första för något vänsterparti utanför riksdagen i Stockholms län. I Jordbro, den arbetarstadsdel där jag bor, blev vi tredje största parti.
- Efter valet har jag bland annat besök flera arbetsplatser i äldreomsorgen. Vi drev kravet på lyftar på arbetsplatserna och fick tack från de anstäldla när det gick igenom. Vi har också tagit initiativ till flera protester mot nedskärningarna i skolan. Redan 2004 organiserade vi tillsammans med Elevkampanjen, vars ordförande jag var under några år, skolstrejk och bojkott av lunchavgifter på gymnasiet. Vi vann den kampen, politikerna drog tillbaka avgiften. Att kamp lönar sig är en lärdom jag vill att ArbetarInitiativet ska sprida.
Kandidat nr 9: Elin Gauffin, hyresaktivist, Stockholm
– Var ska min dotter bo om allmännyttan avskaffas? Hemlösheten ökar i hela världen i spåren av massarbetslöshet och bolånekris. Om vi inte sätter stopp för angreppen på allmännyttan och hyresrätten nu så kommer framtidens generationer leva trångt, ohälsosamt och supersegregerat.
– Jag är 36 år gammal och har varit aktiv socialist i Offensiv/Rättvisepartiet Socialisterna sedan 1989. ArbetarInitiativet känns som ett av de mest nödvändiga projekt jag har varit med om. Det senaste året när kapitalismen blottat sitt riktiga och sitt totalt destruktiva ansikte har man som socialist kastats mellan en viss triumf – ”vad var det jag sa..”– till förtvivlan – var finns motståndet när arbetare förlorar både jobb och hem.
– ArbetarInitiativet kan inte ensamt resa det motstånd som behövs. Men vi kan till många tusen lansera en nödvändig politisk idé och samla krafter för fortsatt kamp.
ArbetarInitiaitvet är inget torrt valprojekt. Vi driver frågor hela tiden, samlar organisationer och enskilda i konkret försvar av jobb och välfärd. Genom att sätta sig kan arbetare förhindra nedläggning av fabriken, genom att hundratals människor omringar sjukhuset så kan det räddas. Agerar inte de pampstyrda fackföreningarna så får vi väl ta saken i egna händer.
– De senaste två åren har försvaret av allmännyttan varit min viktigaste kampanjfråga. Vi var precis nyinflyttade i Dalen (södra Stockholm) när det första brevet kom från en granne som ville ombilda till bostadsrätt. Ombildarna hade allt på sin sida; den politiska majoriteten, media, resurser, bankkapital, konsulter. Så jag, min partner och några till startade Sälj Inte Dalen som en motvikt. Första massmötet samlade 150 åhörare, idag organiserar vi över 250 boende i området.
– Men det räckte inte att knacka på sina grannars dörrar. Snart duggade de politiska angreppen på allmännyttan så tätt – rivningar, privatiseringar, avskaffat hyrestak, byggstopp mm – att vi var tvungna att gå samman med andra och starta nätverket Rädda Hyresrätten. Rädda Hyresrätten har bland annat organiserat flera stora demonstrationer. Håll utkick efter RH under våren, hyreskamp kommer definitivt att behövas. Och för en gångs skull ska väl någon ta upp försvaret av allmännyttan som sin främsta fråga i en valkampanj!
Kandidat nr 10: Christer Lindsjö, metallarbetare Volvo Lastvagnar,Göteborg
- Jag är 53 år och född i arbetarstadsdelen Gamlestan i Göteborg, SKF ligger där. Jobbar på Volvo Lastvagnar sedan 1985, just nu jobbar jag fackligt och har gjort så till och från sedan 1990. Medlem i Socialistiska Partiet sedan 1993.
- Mina hjärtefrågor är en demokratisk kämpande fackförening. Jag ställer upp som kandidat inför EU-valet därför att genom ArbetarInitiativet kan vi visa att det finns ett annat politiskt system än det kapitalistiska som nu har kollapsat, samtidigt ser vi ett EU som går längre och längre från vanligt arbetande folk. Detta är ett förhållande som måste brytas.
Kandidat nr 11: Gunvor Karlström, journalist Internationalen, Bandhagen
- Jag har varit medlem i Socialistiska partiet och dess föregångare sedan 1972. Under den tiden har jag arbetat på partiets veckotidning Internationalen i cirka 20 år.
- Det är en motsägelsefull och underlig tid vi lever vi, där det som kallas nyliberalism, den gamla vanliga kapitalismen i kubik, allt mer maktfullkomligt slukar världens resurser och suger upp allt mer av ekonomin i en vanvettsspiral. Där den just nu råkar in i en livsfarlig kris, livsfarlig för oss alla som inte har orsakat krisen. Och samtidigt blir motreaktionerna världen över allt starkare. I till exempel Latinamerika blåser det ofta vänstervindar i valen, i en tid när vänsterpolitik alldeles nyss dömdes ut som omodern och oduglig.
- Att vi i Sverige befinner oss inom EU:s gränser är ingenting de flesta tänker på dagligdags. Det borde vi göra. Många viktiga beslut har delegerats till EU-nivåer, många beslut fattas över våra huvuden, och får betydelse för oss i vår egen vardag, för våra fackliga rättigheter, för vår välfärd, våra löner, vårt klimat.
- Jag tror att ett val till EU-parlamentet är ett utmärkt tillfälle att få en bättre diskussion om vad som verkligen pågår i Bryssel, hur det påverkar oss och när vi ska sätta in motstötar.
Därför ställer jag upp för ArbetarInitiativet som talar klarspråk om EU som kapitalets projekt och har en plattform som säger ja till jobb och fred, nej till fattigdom och krig.
Kandidat nr 12. Erik Sjöberg, tågförare, miljöaktivist, Bromma
Erik Sjöberg är en 28-årig Stockholmare som sedan några år tillbaka jobbat som tunneltågförare men som nu börjat utbilda sig till lärare. Är sedan flera år aktiv inom Socialistiska Partiet och Ungsocialisterna men är även aktiv inom klimatfrågan.
- Har inte lätt att peka ut hjärtefrågor eftersom jag brinner för så många olika saker. Centralt i alla de saker som jag engagerar mig i, oavsett om det handlar om feminism eller antirasistisk kamp, är i alla fall rättviseperspektivet. På senare tid har jag mest jobbat med klimatfrågan, en av vår tids ödesfrågor och som också har en mängd rättvisefrågor inom sig. Det är de rika som står för de största utsläppen och det är främst fattiga kvinnor som får betala priset, inte sällan med sina liv. Det är också helt klart att kapitalismen aldrig kan lösa klimatkrisen. För att lösa denna kris måste nämligen hela ekonomin förändras. Man måste börja producera efter vad klimatet klarar av och vad människor behöver istället för att bara producera för en liten minoritets profiter. Det är ett av skälen till att jag kämpar för en annan sorts värld. Ett annat skäl är att kapitalismen är ett vidrigt system som låter 27 000 barn dö varje dag av det enkla skälet att det inte “lönar” sig att producera mat och medicin till dem.
- Skälet till att jag ställer upp i EU-valet är att jag ser det som ett forum för att komma ut med en annan politik. En politik som inte liksom samtliga riksdagspartier accepterar eller till och med stödjer kapitalismens förstörelse av vår planet och utsugning av majoriteten av alla människor. Sådana här val kan aldrig ensamma lösa de problem som kapitalismen skapar men de kan vara en del i kampen för en annan värld.
- Men det är min förhoppning att ArbetarInitiativet under den pågående kampanjen kan visa på ett alternativ, inte minst för en del av de ungdomar som nu ser sin framtid ödeläggas. Lyckas vi med det är mycket vunnet.
Kandidat nr 13: Sigbritt Herbert, lärare, Östersund
- Jag har varit politiskt aktiv i stort sett hela mitt liv. Mina föräldrar var aktiva inom socialdemokratin och jag följde med på möten som mycket liten. Jag gick med i SSU som 14-åring, men dagens socialdemokrati befinner sig långt ifrån vad man sa sig kämpa för på 60-och 70-talen. Jag har varit med i Offensiv sedan starten på 1970-talet och är idag i medlem i Rättvisepartiet Socialisterna.
- Jag är född och uppvuxen i Norrlands inland och bor fortfarande kvar i den delen av landet. Jag ser dagligen hur kapitalismen sviker människorna som lever här. Det gäller ju inte bara i Sverige utan i glesbygder i hela Europa. Det är inte bara av sentimentala skäl som dessa bygder behöver hållas levande. Naturrikedomarna här behövs och då måste också de människor som arbetar med dem ha en dräglig service.
- Jag arbetar som lärare i svenska för invandrarbarn. Naturligtvis ligger utbildningspolitiken mig varmt om hjärtat. I dagens kris drar man in på skolan, något som leder till större samhällsproblem längre fram. Det går inte att spara på barn och ungdomar.
- Flyktingpolitiken är också något jag är intresserad av, naturligtvis delvis beroende av mitt yrkesval. Vi måste bryta upp fort Europa! Människor utanför Europa flyr fattigdom, krig och etniska rensningar. Europa är inte oskyldigt till deras misär. Vi kan inte svära oss fria från vårt ansvar.
Kandidat nr 14: Kjell Petersson, journalist Internationalen, Stockholm
- Läste nyligen i en tidning att arbetslösheten bland de som är 18 till 24 år ligger på 25 procent. Till hösten beräknas den hamna på omkring 35 procent. Det vill säga var tredje ungdom kommer att vara arbetslös. Just detta, och inte minst med tanke på min egen son som nu snart tar studenten, visar på ett övertydligt sätt att dagens samhällssystem har gjort sitt. Min son hade tänkt ta en paus i studierna under ett år för att jobba. Så ser det nu inte ut att bli, utan han har redan skrivit in sig på universitetet, trots att han gått i plugget i 12 års tid.
- Nyliberalismen och dess politiska och ekonomiska uppbackare kastar i dag nästan en hel ungdomsgeneration på sophögen. Sedan har de mage att klaga på att ungdomen driver omkring på gatorna och ställer till bråk. Detta gör mig ont. För jag vet att det finns många fler unga som är mycket mer utsatta än vad min son är.
- Ska jag presentera mig själv så har jag varit med i den socialistiska rörelsen i snart 40 år. Man skulle kunna säga att jag börjat från botten för att stadigt gräva mig nedåt.
Innan jag började arbeta för Internationalen och Socialistiska Partiet 1985 arbetade jag bland annat inom jordbruk, på en handelsträdgård, på posten och som metallarbetare på Atlas Copco i Nacka och SSAB i Borlänge. Hjärtefrågor politiskt har alltid varit i första behovet av en kämpande och demokratisk fackförening och inte minst solidariteten men alla de människor som har det värst i dagens råkapitalism.
- Kanske väntar nu ett uppsving för arbetarrörelsen i vid mening. Det lär behövas, inte minst med tanke på den bedrövliga situationen för svensk arbetarrörelse, och inte minst dess fackliga gren. Säker kan man aldrig vara. Men det är min förhoppning att ArbetarInitiativet under den pågående kampanjen kan visa på ett alternativ, inte minst för en del av de ungdomar som nu ser sin framtid ödeläggas. Lyckas vi med det är mycket vunnet.
Kandidat nr 15: Gunilla Leijon, barnskötare, Södertälje
- Jag arbetar i barnomsorgen och har alltid varit aktiv för bra villkor för barnen och personalen. Här i Södertälje har vi i Rättvisepartiet Socialisterna drivit flera kampanjer mot nedskärningar i skola och barnomsorg – t ex stoppade vi på 1990-talet ett försök att införa avgifter på skolmaten. På våren 2007 gav vi stöd till elevernas protester mot mot nedskärningar på över 2 miljoner kronor som då planerades av den socialdemokratiska kommunledningen. Den här kampen är också en del av kampen mot rasismen, som är en viktig fråga i Södertälje och hela landet. Gemensam kamp, oavsett vilket land man är född i, är enda vägen att vinna samtidigt som det underminerar rasisterna.
- Jag jobbade också under flera år i Offensivs redaktion, skrev många artiklar som handlade om just nedskärningar. Här i Södertälje pågår just nu stora vårdnedskärningar, med privatsering av Södertälje sjukhus. Jag är också fackligt aktiv, tidigare i styrelsen för gamla sektion 16 för barnomsorgen i Stockholms stad och idag som arbetsplatsombud på min arbetsplats i Nykvarn, där vi just nu för första gången står inför varsel om uppsägningar efter flera års expansion. Att vi får kämpande fackföreningar är avgörande för att kunna ta strid för bättre villkor.
Kandidat nr 16: Fernando Pacheco, 51, medlem i Socialistiska Partiet, ekonom och arbetsförmedlare.
- Mitt deltagande i ArbetarInitiativet har som utgångspunkt att vi måste lyfta fram en antikapitalistisk röst som alternativ i EU-valets politiska process. Men det handlar också om att bidra till att bygga upp en antikapitalistisk styrka i den politiska kampen, en styrka som kan vinna hegemonin för SOCIALISMEN.
Kandidat nr 17: Lucia Collazos, barnskötare, Rinkeby
- Ungas jobb och bostadssituation blir allt svårare. Är man osäker på vilken utbildning som passar redan från början kan man förvänta sig långa perioder av arbetslöshet.
- Vi går mot ett samhälle där vikariat blir allt vanligare och att få fast jobb som ung blir alltmer en avlägsen dröm. Enligt arbetsförmedlingar ses dessutom praktikplatser som språngbrädor till anställning. Att jobba gratis som praktikant hyllas.
- Denna arbetsmarknad försvårar ett annat problem, bostadsfrågan. Ungdomar utan jobb har svårare att få någonstans att bo i en bostadsmarknad som redan är svår. Utan jobb har du ingen bostad. Hopplösheten är inbyggd i det system vi lever i.
- Detta system är ohållbart och när varken s, vp eller mp visar sig vara en verklig opposition behövs verkligen ArbetarInitiativet. För det finns ett stort behov av förändring, alternativ och opposition. Tillsammans har vi chansen att utmana etablissemanget och därför ställer vi upp till EU-valet. Vi är ett antikapitalistiskt alternativ som är villigt att kämpa för jobb, välfärd och klimatet för vi vet alla att det behövs.
Kandidat nr 18: Per Johansson, tågförare, Stockholm
Det är i höst fyra år sedan Per Johansson, då ordförande i den stridbara Seko klubb 119, efter en hård facklig kamp för säkerheten i tunnelbanan sparkades från sitt jobb som tunneltågförare av Connex/Veolia. Idag är han åter på banan som en av de oberoende kandidaterna för ArbetarInitiativet i EU-valet.
Vilka frågor tycker du är viktigast att driva i EU-valet?
– Jag tycker det är viktigt att vi fokuserar på kampen för jobben och fördelningen av krisens bördor, där fackföreningarna ska visa att de är fackföreningar. Vi ska inte betala kapitalägarnas kris två gånger. I EU-valet är självklart Lavaldomen och strejkrätten viktiga frågor. Och så klimatfrågan, oavsett det ekonomiska läget, tillägger han.
Per Johansson ägnar en stor del av sin fritid åt ringmärkning av fåglar på Landsorts fågelstation och även i sina gamla hemtrakter i Hälsingland.
– Vi kan se att fåglarna idag kommer betydligt tidigare än för 20 år sedan. Det är ett tydligt belägg för att det händer saker med klimatet.
Per ångrar ingenting av striden för säkerheten i tunnelbanan, som kostade honom jobbet hösten 2005.
– Tyvärr är flera av tunnelbanans säkerhetsfrågor fortfarande olösta. Dels därför att Connex/Veolia satt pengarna före säkerheten och dels på grund av flata myndigheter.
– Det är en skandal att Haverikommissionen ännu inte har publicerat sin utredning om tunnelbanebranden i Rinkeby i maj 2005. Det har tagit längre tid än utredningen om Gottrörakatastrofen.
En större katastrof där två tåg kunde ha fått stopp med kraftig rökutveckling mitt i en tunnel undveks tack vare att föraren i sista stund larmades av en passagerare om brand sju vagnar bak i tåget. Det kunde ha kostat uppåt 1 000 personer livet.
– Och fortfarande körs samma gamla vagnar, trots att man inte säkert vet varför det brann och att det brunnit två gånger sedan dess.
Andra olösta problem gäller nya fall av icke fungerande larmtelefoner och att förare riskerar att skadas av de nya tågens frontruta därför att den skulle tryckas in om någon hoppar framför tåget.
Två vilda strejker och en lång höst av hård lokal kamp bevisade att Per Johansson hade starkt stöd av medlemmarna och många resenärer. Även Sekoavdelningen i Stockholm gav stöd. Dessvärre var stödet svagt från det egna förbundet, som bara drog igång en allmänt hållen kampaj för facklig yttrandefrihet, för att inte tala om LO:s totala tystnad.
– Det är inte bara jag som har svikits. Fackens frontgubbar och -tjejer måste försvaras av hela fackföreningsrörelsen, säger han.
Per Johansson, som idag kör pendeltåg och fjärrtåg för Traindriving Rental AB, varnar också för regeringens förslag om total avreglering av persontrafiken på järnväg.
– Det blir hård kamp om trafiken på rusningstiderna, men ökad risk för nedläggningar av mindre lönsam regiontrafik. De som framförallt kommer att utöka sin trafik på SJ:s bekostnad är andra länders statliga bolag, spår han.
Kandidat nr 19: Elisabeth Carlsén, tvätteriarbetare, Boden
Elisabeth Carlsén, arbetslös och före detta stridbar tvätteriarbetare vid tvätten i Boden, är en av kandidaterna för ArbetarInitiativet i EU-valet.
Efter flera decennier som anställd sparkades hon och tio kamrater olagligt från tvätten. Under flera år stred de mot företaget och facket som svikit dem för att till slut vinna upprättelse och skadestånd.
Vilken fråga tycker du är viktigast för ArbetarInitiativet att driva?
– Arbetslösheten och a-kassan. Vi som är arbetslösa lever på undantag, nästan som livegna. Och att få ett arbete är nästan hopplöst. Samtidigt höjer IF Metall a-kassaavgiften och lönerna ska sänkas. Det är vansinnigt.
– Nu hotas alla som fortfarande är kvar på tvätten av uppsägning. De måste vara förtvivlade. ArbetarInitiativet måste kämpa för att a-kassan ska återställas.
– De rika har fått skattesänkningarna i massor, till exempel den nya orättvisa fastighetsskatten. Låt de som har pengar betala. Låt de rika betala!
Elisabeth är också upprörd över hur facktopparna agerar.
– Wanja Lundby-Wedin är en vindflöjel. När vi skrev och bad om hjälp hände inget. När facktopparna kommer några pinnhål högre upp börjar de hålla varandra om ryggen. De är lika dåliga kålsupare som Göran Persson och Fredrik Reinfeldt.
– Vi behöver folk som tänker på den vanliga människan, inte bara roffar åt sig till sig själv, avslutar Elisabeth Carslén.
Kandidat nr 20: Sixten Snell, gruvarbetare, Kiruna
Varför är du kandidat för ArbetarInitiativet?
- Det handlar bland annat om att försvara arbetares villkor. En viktig sak att försvara kollektivavtalen så att alla har samma villkor vad gäller löner, arbetskläder, arbetsmiljö osv.
- Sen måste vi kräva att det ska vara total broms i storföretagen på allt vad aktieutdelningar och bonusar heter. Men då måste vi i facket städa upp framför egen dörr, ända från det lokala upp till toppen. Man kan inte sitta och kritisera bonusar och skyhöga löner om man själv har liknande villkor, om än lite mindre. Jämför LO:s före detta avtalssekreterare Erland Olaussons pensionsförmåner med vad en vanlig arbetare har.
- Det sista som måste komma ut är att kapitalismen är ett system som inte fungerar. Eller rättare sagt, systemet behöver förstöra fabriker osv för att kunna gå vidare. Tänk dig själv om man gjorde samma sak hemma: först bygger man upp något för att sedan hugga ned det med yxa. Så fungerar kapitalismen idag. Vi har nått vägs ände på det här systemet. Visst kan det fortsätta och överleva men det kommer att innebära elände, krig och fattigdom.
Kandidat nr 22: Jonas Brännberg, kommunfullmäktige-ledamot, Luleå
Blev politiskt aktiv när Sverige ansökte om medlemskap i EU. Gruppledare för Rättvisepartiet Socialisternas tre ledamöter i kommunfullmäktige i Luleå.
- Jag är kandidat för ArbetarInitiativet för att jag vill bygga upp något som kan försvara 
jobben, skolan, vården, pensionerna osv. Helt enkelt vanligt folks levnadsvillkor. Kapitalismen står inför en långvarig och djup kris och de som är ansvariga för det krisande systemet vill att vi ska betala. Bara kamp kan stoppa dramatiska försämringar.
- Istället för att mobilisera alla miljoner som drabbas av de rikas girighet – till demonstrationer, strejker osv – så är den ledande politiska och fackliga opposition tandlös och till och med själva insyltade i bonuskulturen.
- Jag hoppas ArbetarIntiativet kan bli början på en återfödelse av kämpande och demokratiska fackföreningar och ett nytt arbetarparti, som verkligen både i ord och handling står på arbetare, ungdomar och fattigpensionärers sida.
Kandidat nr 23: Tamineh Mam Mustafa, undersköterska, Göteborg
Tamineh har varit politiskt aktiv i större delen av sitt liv. Efter att ha sett förtrycket mot kvinnor och arbetare i Iran från diktaturen ansökte hon medlemskap som 16åring i Irans kommunistiska parti-komalah. För sin politiska kamp i Iran fick hon fly landet.
I Sverige har hon i år blivit medlem i Rättvisepartiet Socialisterna. Tamineh är fackligt aktiv och sitter i styrelsen för kommunal sektion 20 i Göteborg.
- Jag ställer upp som kandidat för ai för att det är ett steg i rätt riktning i ett samarbete mellan vänstern och fackligt aktiva. Det behövs ett verkligt alternativ och detta kan vara början på det. Mer samarbete behövs mellan de socialistiska partierna. Tillsammans blir vi starkare.
Kandidat nr 24: Kristofer Lundberg, västredaktör Offensiv, Hammarkullen
Kristofer Lundberg ursprungligen från Piteå men nu bosatt i Göteborg. Kristofer blev politiskt aktiv genom den antirasistiska kampen. Som medlem i Rättvisepartiet Socialisterna tog han initiativ till antirasistiska nätverk och asylgrupper i Piteå. För kampanjerna mot rasismen efter att han hotats, misshandlats och knivskurits av nazister utsågs han till årets Pitebo 2003-2004.
Vilka är de viktigaste frågorna idag?
- Den viktigaste frågan idag är kampen för jobben, arbetarklassen ska inte betala kapitalismens kris. När det var goda tider så krävdes det att arbetarna skulle stå tillbaka i sina lönekrav, sämre tider kan komma hette det. Samtidigt som tempot skruvades upp färre skulle göra mer ökade profiterna på arbetarnas bekostnad. Nu när krisen är här ska arbetarna återigen betala genom lönesänkningar och förlorade jobb. Detta måste besvaras genom massaktioner.
- Kampen mot nedskärningar i offentlig sektor är en annan viktig fråga. Med minskade skatteintäkter minskar kommuners och landstings ekonomiska resurser. På så sätt får arbetare betala krisen dubbelt, genom förlorade jobb och sämre service i vård, skola omsorg. Arbetarområden och förorter utarmas och drabbas extra hårt av högerpolitikens härjningar. Men det finns en vilja om att resa motstånd. 2004 kunde vi se hur Hammarkullen Reser Motstånd växte fram på initiativ av Rättvisepartiet Socialisterna, vi organiserade ockupationer, blockader och flera demonstrationer som hundratals Hammarkullebor slöt upp i. Detta är kampmetoder som även måste användas idag, i kampen mot nedläggningar av vårdcentralen, ungdomsgårdar eller industrier.
- Grogrunden för ett massmotstånd mot högerpolitik, rasism och kapitalism finns och är av största vikt. Av högerpolitikens härjningar och ökade klassklyftor hämtar populistiska rasistpartier sitt stöd. De spelar på missnöjet med de etablerade partierna för att slå mot en redan utsatt grupp i samhället. Samtidigt får de luft under vingarna av rasistiska utspel från etablerade politiker och en allt hårdare flyktingpolitik. Att vi tog initiativ till Asylrörelsen har varit ett steg framåt som visar att kamp lönar sig. Flera utvisningar har kunnat stoppas av blockader och protester har satt Migrationsverket och regeringen under hård press. Vad som behövs är ett massuppror inom hela EU för att riva Fort Europas murar.
Kandidat nr 25: Ellen Söderblom Saarela, stud/ungsocialist, Hägersten
är 20 år gammal och uppväxt söder om söder i Stockholm. Har alltid varit socialist, och är sedan en tid tillbaka aktiv i Socialistiska Partiet och Ungsocialisterna.
Bodde i Paris under en tid 2007, där hon deltog i kampanjen mot Nicolas Sarkozy i valet på LCRs sida och just nu, fram till maj månad, bor hon i Barcelona. Som medlem i Revolta Global – Esquerra Anticapitalista (Kataloniens del i det spanska partiet Izquierda Anticapitalista; den spanska sektionen i den Fjärde Internationalen) har hon deltagit i kampen även i södra Europa.
Hjärtefrågan är feminism. Ellen har tidigare skrivit texter rörande ämnet i tidningen Internationalen.
”Vi lever i ett land som ska vara världens mest jämställda, men där vår identitet bestämt i och med att doktorn på BB sagt vilket kön vi har. Vi växer upp som flickor, tjejer, kvinnor – som objekt inför oss själva och inför andra – samtidigt som vi matas med information om att vi är frigjorda. Att växa upp i en ideologiskt styrd värld där man lär sig ‘välja förtrycket’ är för mig inte bara upprörande utan också förnedrande.”
Kandidat nr 26: Anders Svensson, IT-tekniker, bloggare, Göteborg
Medelålders vänsteraktivist från Göteborg. Född på Rörö och uppvuxen på Rörö och i Stenungsund. Flyttade till Göteborg 1974 första gången och1976 permanent. Skriver om det mesta. Har tre barn och tre barnbarn.
”Större delen av livet har jag arbetat på fabrik. I kemisk industri, bilindustri och bageri med mera. De flesta åren som reparatör och/eller maskininställare. Jag började arbeta när jag var 17 år gammal (sommarjobb från 14 års ålder) men har under åren vidareutbildat mig och har numera universitetsutbildning inom IT-området. Under i stort sett hela mitt vuxna liv har jag varit politiskt aktiv i miljörörelser, antirasistisk verksamhet, musikrörelsen på 1970-talet, fackligt aktiv inom IF Metall (då Fabriksarbetarförbundet och Metallarbetarförbundet) och Livsmedelsarbetarförbundet och aktiv inom Socialistiska Partiet och Fjärde Internationalen såväl som inom den globala rättviserörelsen.”
Kandidat nr 27: Lina Törnblom, ordförande Elevkampanjen
– Jag är uppväxt i Haninge kommun och gick i skolan under 90-talet och märkte så klart av vad som händer när en kris får betalas av offentliga sektorn och vanligt folk.
- Det är inte så konstigt att riksdagsoppositionen förlorar stöd, de har inte så mycket att få stöd för. Det är den djupaste krisen sedan 30-talet och det är inte bara varsel i industrierna, i den offentliga sektorn kommer nedskärningarna krypande men kommer garanterat att slå till hårt inom kort. Det är redan 1 300 lärarvarsel lagda landet runt och de kommer att verkställas. Två tredjedelar av kommunerna skär ned på skolornas verksamhet redan i år enligt Lärarförbundet.
- I det här läget skulle Socialdemokraterna med sina två följepartier ha chansen att samla poäng inför valet 2010. Men nedskärningarna på Sundsvalls länssjukhus som gör att 500 av 3000 jobb riskerar att försvinna beslutades av ett enigt landstingsfullmäktige som styrs av S och V. Samma sak i Luleå där 400 jobb ska bort inom skolan, där har S ensam majoritet.
- För att nämna miljöpartiet kort så vet de inte vilket fålla de ska tillhöra, vilket är tydligt i Haninge där miljöpartiet styr tillsammans med den borgerliga alliansen. Därför behövs det ett verkligt rödgrönt alternativ, ett socialistiskt alternativ som verkligen kämpar för de frågor vi står för!
Kandidat nr 28: Roger Engvall, sopåkare, Haninge
- Jag heter Roger Engvall och arbetar som sophämtare i Stockholms län och jag är allmänt less på dagens giriga makthavare från höger till vänster. Att jag går med i ArbetarInitiativet beror delvis på arbetsgivarnas försök att flytta fram deras positioner och delvis på att jag anser att socialdemokratin bör ersättas med ett riktigt arbetarparti från gräsrötterna.
- “Socialdemokratin” bör upplösa sig själv innan folket upplöser partiet. Det var länge sedan det partiet representerade arbetarna. Nu består partiet av trötta människor utan visioner (ej arbetare) som hela tiden minskar i antalet medlemmar/väljare. Sossarnas traditionella väljarkår slår bakut när sk “arbetare” som Wanja Lundby-Wedin roffar åt sig medans sjuksyrror och andra yrkesgrupper ska stå med mössan i hand och plocka upp småsmulorna. Ungdomen ratar partiet och det vet ledningen om, men dom säger det inte högt. Likadant med Vänsterpartiet som lyser med arbetarnas frånvaro än mer än sossarna.
- Det här systemet är så genomkorrumperat att bara vi arbetare och gräsrötter kan förändra saker och ting genom att vi röstar fram ett riktigt arbetarinitiativ. Sverige och Europa är på väg mot en katastrof, ty systemet ruttnar innifrån och vi måste alla agera innan girigbukarna krossar hela Europa med finanskriser och sociala oroligheter som följd. FÖR EUROPAS ARBETARE I TIDEN!
Kandidat nr 29: Virpi Palmunen, personlig assistent, Skarpnäck
- Jag har varit medlem i Rättvisepartiet Socialisterna sedan 1997 och deltagit i många kampanjer.Jag har arbetat som personlig assistent snart 10 år, innan jobbade jag i hemtjänsten.
- Mina erfarenheter kommer från att vara en kommunalanställd, ensamstående arbetarkvinna och se alla orättvisor. Dessutom ser jag genom jobbet hur samhället sparar på de handikappade och sjuka. De trängs mot väggen när de kan inte vara nyttiga för samhället, deras förmåner tas bort och allt fler hjälpmedel ska bekostas av dem själva! Och tex. inom personlig assistans ska Försäkringskassan spara 3-4 miljarder. Det betyder att brukarnas timmar minskas så att de kan bli utan assistans helt eller delvis. Man tar inte hänsyn till de personliga behoven för att den handikappade kan leva så normalt liv som folk utan funktionshinder. En annan viktig fråga är personliga assistenternas dåliga anställningstrygghet. Det betyder korta uppsägningstider och fler och fler timanställningar både kommunalt och privat.Och låga löner förstås!
- Miljöfrågorna intresserar mig också. Dagens system exploaterar miljön ohämmat. Man producerar massa varor och skapar nya behov och uppmuntrar människor att slösa naturresurser.Det är vi vanliga människor som lider av konsekvenserna av att de giriga kapitalisterna förstör vår miljö. Samtidigt sägs från olika håll att det inte är lönsamt att producera mat till människor över hela världen och därför förstörs mat i den rikare delen av världen.
- Det här är några orsaker varför jag tycker att en socialistiskt värld är nödvändig. Att vi kan planera framtiden. Därför ställer jag upp som kandidat för ArbetarInitiativet!
Kandidat nr 30: Hans Bergstedt, programkonstruktör, Sundsvall
- Programmerare. Jobbar med systemutveckling på Försäkringskassan. Lång facklig erfarenhet inom både arbetar- och tjänstemannafack. Medlem i Socialistiska Partiet. Har börjat engagera mig i klimatfrågan som får allt större betydelse för jordens framtid. Jag hoppas att Arbetarinitiativet blir ett avstamp mot ett nytt antikapitalistiskt alternativ i svensk politik.
Kandidat nr 31: My Åhman, studerande, Örebro
- Jag kommer från Södertälje, där jag gick med i Rättvisepartiet Socialisterna. Men bor numera i Örebro med min fästman. Jag blev politiskt aktiv därför att jag är mot alla former av orättvisor och diskriminering. Det här samhället erbjuder inte alls lika rättigheter för alla, utan bygger istället på olika former av förtryck. Vården är en hjärtefråga för mig och nu studerar jag till sjuksköterska och jobbar inom vården. ArbetarInitiativet kan erbjuda en ny plattform för att kämpa för ett annat, socialistiskt, samhälle.
Kandidat nr 32: Per Johansson, sjuksköterska, Sundsvall
- Det var miljöfrågorna som gjorde mig politiskt intresserad i tonåren. Detta kom ganska naturligt eftersom jag var fiskeintresserad, orienterare och rent allmänt rörde mig mycket i naturen. Att det är storföretagens vinstintressen som styr ekonomin och inte miljöhänsyn, gjorde att jag snabbt tog till mig socialistiska idéer om demokratiskt styre av ekonomin. Jag blev på allvar politiskt aktiv då jag i 20–års åldern kom i kontakt med RS, som på den tiden hette Offensiv.
- Jag är född och uppvuxen i Norrbotten men bor sedan några år i Sundsvall med familjen. Idag är jag engagerad i en Rädda Vården-kampanj mot de rekordstora nedskärningarna i Västernorrlands landsting. Etablissemangets politiker, som varje valår lovat satsa på vård omsorg, har istället genomfört rekordstora nedskärningar. På Sundsvalls sjukhus, där jag själv jobbar, planerar ett politiskt enigt landsting att sparka 500 anställda. En sjättedel av de anställda! Det ser lika illa ut i kommuner och i landstinget i övriga västernorrland. Någon gång måste vi säga stopp och kämpa för att försvara jobben och säkerheten för patienterna!
- Jag hoppas att Arbetarinitiativet kan visa en väg framåt och att vi kan skapa entusiasm kring kampen för att bygga upp en ny kämpande arbetarrörelse. En kämpande arbetarrörelse är något som vi aldrig har behövt så mycket som idag!
Kandidat nr 33: Olga Bruce, pensionär, Täby
- Jag har varit bibliotekarie men är numera pensionär. I slutet av 60-talet anslöt jag mig till den revolutionära vänstern. I Socialistiska Partiet har jag varit medlem sedan det bildades. Vi beskylldes för att vara revolutionsromantiker, men det handlade inte om romantik utan om engagemang.
- Nu pågår istället en borgerlig revolution för kapitalismens stärkande i rasande fart. Det är syftet med privatiseringarna. Ännu på 70-talet kunde vi inte i vår vildaste fantasi föreställa oss att sjukhus och skolor skulle säljas ut och marknadsanpassas. De hetsar oss med sin tillväxtpropaganda. Utan tillväxt ingen välfärd får vi höra. Jag kallar denna tillväxt för missväxt, för det som växer är privata förmögenheter, krigsindustri och energiförbrukning, medan välfärden hela tiden får minskade resurser.
- Jag har deltagit i otaliga demonstrationer – mot Vietnamkriget, mot kärnkraften, mot EU, mot Irakkriget. 1981 gick jag med i fredsmarschen genom Danmark. Många andra men inte jag tog färjan över till Kiel för att fortsätta marschen till Paris. Fredsmarschen var ett kvinnoinitiativ. Vi krävde ett atomvapenfritt Europa. På nytt fick jag uppleva hur hoppet om en annan värld framkallade en stor folkrörelse, en fredsrörelse.
- Idag tycker jag att vi, istället för att invänta nya börsuppgångar, ska återkomma med det gamla men alltid lika radikala kravet på en rejäl arbetstidsförkortning utan lönesänkning. Lika angeläget är ett alternativ, nyttig och energisnål produktion, vilket förutsätter att kapitalets makt över investeringar och produktion avskaffas.
- Upplös den bombande försvarsalliansen NATO! Jag är säker på att massor av EU-medborgare kommer att instämma.
Kandidat nr 34: Torvald Zakrisson, metallarbetare Saab, Linköping
- Är medlem i Socialistiska Partiet och har arbetat på Saab i Linköping i snart 28 år som plåtriktare, vilket innebär att man mer eller mindre handformar plåtarticklar till flygplan.
- De fackliga frågorna ligger varmt om hjärtat och jag har arbetat fackligt större delen av min tid på Saab. För närvarande är jag gruppordförande på plåtverkstaden och sitter med i verkstadsklubbens styrelse och i kamratstöds styrelsen.
Jag tror att folk i allmänhet är trötta på att se kapitalismens fula tryne sticka upp överallt, från försämringarna i trygghetssystemen till bonusdirektörernas miljardsvindel. Jag hoppas att ArbetarInitiativet blir ett alternativ för dem.
Kandidat nr 36: Göran Kärrman, reparatör och miljöaktivist, Kista
- Jag är 52 år och arbetar som reparatör för tunga anläggningsmaskiner. För mig är det absolut viktigaste att förmå vanliga arbetare att själva ta ansvar för arbetarrörelsens framtid, att ta makten i de egna fackliga organisationerna. Vanliga människor måste våga tro på sig själva och sin egen styrka och vägra att vara röstboskap åt de partier som bara förvaltar ett ruttet kapitalistiskt system.
Kandidat nr 37: Manne Frisk, metallarbetare, Köping
Manne Frisk 55 år, sambo med Margaretha, har två uppvuxna söner, bor i Köping sen 1974, född och uppvuxen i Sundbyberg. Gått nioårig grundskola. Har arbetat på Volvo i Köping (Volvo Powertrain) sen 1974 (35 år). Arbetade tidigare bl.a. på Sieverts Kabelverk i Sundbyberg.
Varit aktiv i vänstern sen 1968. Då fr.a. i DFFG. Sedan 1974 medlem i Socialistiska Partiet. Sitter i Köpings Kommunfullmäktige sedan 1985 (avbrott 1991-1994). Framför allt fackligt aktiv i IF Metall. På heltid sedan 2005. Jag är också kurshandledare i facket. I tonåren spelade jag basket mest, men prövade på en hel massa olika idrottsgrenar alltifrån fotboll till judo. Jag tittar gärna på fotboll och AIK är mitt lag.
Mina stora fritidsintressen är svamp, musik och läsning. Varje höst håller jag svampkurser och jag är mycket inriktad på matsvamp. Favoritsvampar är nejlikbroskskivling, frostvaxskivling och olivkremla. När det gäller musik är jag allätare, från Brams till Buisness. Favoriterna är fortfarande Led Zeppelin. Det är lättare att säga vad jag inte gillar: dansband, country, opera. Jag läser helst historia, kanske mest fornhistoria. Men Paasilinna och Strindberg tycker jag också om att läsa. Dessutom har jag lite förkärlek för fantasy.
Kandidat nr 38: Maria Sundvall, läkare, Tullinge
54 år. Läkare i psykiatri. Medlem i Socialistiska Partiet sedan länge. Engagerad i frågor om vad som händer med välfärden i allmänhet, och vården i synnerhet. Deltar i kampanjer till försvar av välfärden, bland annat i nätverket Gemensam välfärd. Skriver bland annat i tidningen Internationalen och tidskriften Tidsignal.
Kandidat nr 39: Ammar Khorshed, asylaktivist, Lund
24-årig student bosatt i Lund sedan början av året. Arbetat inom bl.a. bilindustrin och på en bilverkstad. Har tidigare varit politiskt aktiv i Göteborg och i Uddevalla, i Rättvisepartiet Socialisterna och Asylrörelsen.
- Samtidigt som de etablerade partierna fortsätter sina attacker mot flyktingar och invandrare, och i praktiken avskaffat rätten till asyl, så växer nu ett verkligt EU-motstånd fram grundat på internationell solidaritet, som tar kampen mot rasism och nazism och står på flyktingarnas och de svagas sida. Själv är jag aktiv i Aktion mot deportation som kämpar för asylrättens återinförande och för flyktingars och papperslösas rättigheter.
- Tillsammans med andra har jag deltagit i och varit medorganisatör till flera asyldemonstrationer i Malmö. Aktuellt idag är exempelvis kampen som förs på Vårboskolan i Arlöv där jag och AI aktivt stöttat eleverna i proteströrelsen mot avvisningsbeslutet mot en av eleverna. Med detta engagemang hoppas jag kunna bidra till att öppna för ett bredare stöd för ArbetarInitiativets lista till EU-parlamentsvalet.
Kandidat nr 40: Inger Callewaert, pensionerad lärare, Lund
- Jag är 67 år och nyligen pensionerad gymnasielärare och medlem i Socialistiska Partiet. I slutet av mitt yrkesliv fick jag bevittna hur det svenska skolväsendet mer och mer utvecklades från en skola för alla där de sämst lottade var vår hjärtefråga till satsningar på spetsutbildningar, skolor som vinstdrivande företag, och dyrbara marknadsföringar i sann nyliberal anda. Skolans prioritering av penningmedel blev inte längre stödet till den enskilde eleven som hade detta behov. Som relativt isolerad lärare i en ny skolpolitisk maktstruktur insåg jag sanningen i att ensam inte är stark.
- Som 20-åring började jag arbeta som frivillig i Emmaus i Lund och i ett slumområde söder om Paris (i den då kommunistiska kommunen Villejuif) med stöd bl a till muslimska immigranter från Nordafrika och immigranter från andra franska (ex)territorier utanför Europa, men också till fattiga lantarbetare från Portugal, romer och även fransmän som marginaliserats i det franska samhället. Det gällde att erbjuda mat för dagen och ”fast bostad” i baracker och husvagnar, och därigenom underlätta chansen att finna arbete. Den otroliga orättvisa som existerade i världen då genom de mäktigas ekonomiska politik var bara en susning om vad den avancerade grobiankapitalismen och den nyliberala ekonomin skulle erbjuda ”jordens fördömda” femtio år senare.
- Då kom jag också i kontakt med gästarbetare från gruvdistrikten i Asturien i norra Spanien och anslöt mig till den antifrankistiska kampen genom den underjordiska fackförening som etablerats där. I Vietnamrörelsen i Sverige fick mina insikter ytterligare politiska dimensioner. Mitt arbete i Västafrika under återkommande perioder från 1978 till idag har naturligtvis ytterligare skärpt min övertygelse om att en annan värld är helt nödvändig.
- För att nå dit måste vi utmana individualismen, ha modet att bryta upp från våra isolerade politiska grupperingar och slå oss samman och organisera oss. Jag har följt framväxten av NPA i Frankrike och sett vilken kraft och potential det finns i att våga detta. Vi som bor i Sverige är alltför bra på att hålla tyst. Inspirerade av NPA påbörjar vi nu genom ArbetarInitiativet bygget av en antikapitalistisk rörelse som aldrig kommer att hålla tyst. Vi siktar mot Bryssel där jag tycker att vi främst ska driva kampen mot Fort Europa och rasismen och den ekonomiska politik som gör att några få skor sig på flertalet.
- Jag anser mig nu mogen att kandidera till EU-parlamentet, inte trots min ålder men just pga min ålder, eftersom alla dessa års konkreta erfarenheter av ”de fördömdas” villkor har utmejslat min politiska vilja och förmåga att representera de som med mig säger basta: en annan värld är inte bara nödvändig men också möjlig.
Kandidat nr 41: Andreas Nyman, spårvagnsförare, Årsta
- Jag heter Andreas Nyman, är 36 år, nybliven pappa och bor i Årsta i Stockholm med min sambo.
- Jag jobbar som spårvagnsförare på Tvärbanan och Nockebybanan sedan två år tillbaka. Innan dess körde jag tunnelbanans gröna linje till och från i tio år.
- För ungefär fyra år sedan blev jag fackligt aktiv i Syndikalistiska driftsektionen i tunnelbanan. Jag hade sett hur villkoren för oss som arbetar i Stockholms kollektivtrafik hade försämrats sedan landstingets borgerliga majoritet lagt ut driften på entreprenad. Jag tror att vi som faktiskt arbetar är de som bäst vet vilka frågor som är viktigast på just vår arbetsplats och att vår yrkeskunskap ger oss en bättre insikt i hur produktionen ska drivas. Jag valde också Syndikalisterna eftersom jag tror på lokal organisering och jag tror att det ger en starkare förankring av det fackliga arbetet.
- Mina hjärtefrågor är arbetarrätt och klimat- och miljöfrågor. Anledningen till att jag ställer upp på ArbetarInitiativets lista i valet är för att jag tycker att det behövs en stark motvikt till högerpolitiken. Personligen är jag emot EU, men nu när det ändå finns och påverkar vår vardag vore det dumt att låta högern bestämma allt. Dessutom är det en chans för mig att visa mina arbetskamrater att politik är något som skapas av oss och inte av “de där andra”.
- Eftersom kapitalet organiserar sig över nationsgränserna måste även vi socialister göra det. EU parlamentsvalet kan vara en möjlighet till att mobilisera arbetare på Europanivå.
Kandidat nr 42: Katja Raetz, sjuksköterska, Nynäshamn
- Jag ställer upp i EU-valet som kandidat för ArbetarInitaitivet för att de står för motstånd mot slakten på välfärden. Jag jobbar själv inom vården och där ser man idag följderna av 20 års högerpolitik. Systemskiftet med privatiseringar och avregleringar som EU står för har slagit hård mot vården i Sverige. I dagsläget ligger Sverige lägst när det gäller vårdplatser per invånare bland OECD-länderna.
- Konkurrensutsättningar av vård och omsorg som fortsätter trots krisen innebär alltför ofta att personaltätheten minskas och servicen försämras. Riskkapitalisterna har kunnat ta över stora delar av den offentliga vården för att göra vinster på välfärden som byggdes upp av arbetarna.
- ArbetarInitaitivet står för kamp. Många tror att kamp är någonting som görs i andra länder men inte i Sverige, en uppfattning som sprids av facktopparna. Men det är långt från sanningen. För ett år sedan gick sjuksköterskorna, barnmorskor och BMA:s ut i strejk trots alla påhopp och hot från arbetsgivarna och pressen. De visade att de var beredd att kämpa men facktopparna slöt ett avtal som gav strejken en snörpig slut. Valkampanjen kommer vi att använda för att prata med och övertyga så många som möjligt om att det är dags att bli aktiv för att försvåra jobben och välfärd.
Kandidat nr 43: Bilbo Göransson, barnskötare, Hässelby
Bilbo Göransson är 23 år och stridbar kommunalare i västra Stockholm – för tillfället upptagen med löneförhandlingar för kommunalarna i Hässelby-Vällingby och nyvald som huvudskyddsombud.
- Skandalerna i facktoppen den senaste tiden har gjort det vanligt att en trött, djup suck ekar i fikarummet så fort politik kommer på tal. Det är tydligt att fackbyråkraterna lämnade vår värld för länge sedan, och frågan är om politikerna någonsin vetat hur vi har det. Då känns det skönt att kunna erbjuda ett alternativ positivt alternativ, där alla representanter lever på en vanlig arbetarlön: Arbetarinitiativet.
- Det är verkligen spännande att vara en del av någonting nytt! Hur många har inte hålilt för näsan och röstat på sossarna trots att det inte var så länge sedan buffelPerssons regering och dess stödpartier som skar ner på välfärden, vägrade att ge de anställda högre löner, utvisade flyktingar osv.
-Kort sagt, socialdemokraterna står för samma borgerliga politik som dagens moderater. Fackbyråkratins och “oppositionen” s+v+mp:s ovilja att faktiskt fälla högerregeringen under protesterna mot a-kasseförsämringarna under hösten 2006 visar att de inte har något alternativ till borgerlig politik.
Utan Arbetarinitiativet skulle det inte finnas något alternativ att rösta på för EU-motståndare, socialister, fackföreningsaktivister, arbetare, invandrare och ungdomar som tog strid för deras villkor.
Behovet är skriande för ett nytt arbetarparti som på allvar kan ta strid för höjda offentliglöner, ett slut på den skriande inflationen (prisökningarna), mot EU:s militarisering och antifackliga lagar, mot privatiseringarna av vår välfärd och för verkligt demokratiskt inflytande underifrån över våra arbetsplatser, vår arbetstakt och vår arbetsmiljö.
Alla vi som vill ta kamp mot privilegier i facken och för en kämpande och demokratisk arbetarrörelse behöver ett nytt parti. Arbetarinitiativet kan vara början på uppbygget av ett sånt parti. Rörelsen slutar inte med att rösta den 7 juni – det här är bara början.